det-har-kan-inte-bli-annat-an-valdigt-bra

Nu ska jag äntligen ta och börja här. Hur kan de komma sig at de ska vara så svårt att sätta igång med saker och ibland även ännu svårare att slutföra dom. Det är som att första och sista pusselbiten är så tung att man liksom måste gå och fundera och tänka på den i flera dagar. För att sedan inse att tillslut måste man ju ta tag i saken. Men varför kan man liksom inte inse de på direkten, varför måste man gå runt och ha de i huvudet hela tiden. Varför?

Idag har 3 och en halv vecka av sommar lovet gått. Jag har lite små ångest över det. För i grund och botten har jag nästan bara gjort en sak, jobbat. Och tränat. Kvällarna jag inte tränat har jag ju typ försökt hinna umgås lite, men inte alls så mkt som jag önskat. Typ Tina? när var senaste gången vi sågs? Eller Amanda, vi träffades ju bara som snabbt på första söndagen under lovet, efter det, inget! Ida mötte jag upp när jag stog och väntade på bussen, och det är konstigt att man inte inser hur mycke man saknar någon för än man pratar eller träffar dom. Nåja idag är jag iallafall ledig, skönt, för jag tror att jag behöver lite egen tid också, puss!