Ibland får jag bara den där känslan. Tänk om man var någon annan! tänk vad forbaskat skönt att slippa sitt jobbiga jag. Att slippa vara som man är, med kraven man har på sig själv och med ångesten man får för att man inte hinner det eller det. Att få se annorlunda ut, att vara bra på andra saker. Att få vara någon annan än sig själv. För, just nu, är jag så jäävla less på mig själv. Det är så jobbigt att ständigt gå runt och tänka, oroa sig, undra. Att jag inte bara kan släppa saker. Låta folk ta hand om sitt. Och att. ständigt. jämföra.

-Är jag den enda som jämför mig med andra? Jag vet att man inte ska jämföra sig. Att alla är olika, men likafullt så går det inte. Jag vill vara omtyckt, jag vill att folk ska tänka, hon verkar så trevlig, önska man kände hon bättre. Jag vill vara bland dom bästa, jag har insett att jag inte alltid kan vara bäst i allt. Jag beundrar er som är den ni vill vara och gillar det. Men det förändrar inte saken, jag vill vara störst, bäst och vackrast. Fast det  är en omöjlighet, skönt slipper jag ta död på mig att försöka med något som ändå är en omöjlighet.

-Är jag den enda som jämför mig med andra?