Jag är klarvaken. Helt klarvaken. Jag gick och la mig i sängen, stirrade upp i taket, men fortfarande inte en uns av trötthet kunde jag känna, jag som var så förbannad trött nyss. Jag som alltid är trött kan inte sova. Jag tänker väl kanske för mycket helt enkelt, det går aldrig bra för mig om jag tänker för mycket, aldrig.

Har ni någonsin tänkt tanken, tänk om jag skulle gjort så där i stället, vad skulle vara skillnaden? Visst jag har inte gjort några större val i mitt liv, men snart måste jag ju faktiskt välja. Välja hit och dit. Priotera. Hur tråkigt låter inte det, priotera? Uääk!

För jag är så in i helvete rädd att göra fel val. Jag vill inte leva med tanken tänk om jag skulle gjort sådär istället, hur skulle det se ut om jag tog chansen jag fick? Hur kan man gå omkring och fundera så här, hur kan man det? Hela tiden. Jag gör inte annat än tänker på hur framtiden skulle kunna se ut. Jag fantiserar, blir realistisk. Och det slutar alltid med att jag står på noll igen. Som nu. Jag kan inte sova, de snurrar för mycket helt enkelt. Jag skulle i och för sig kunna ringa någon, men varför väcka dom i deras sömn. Det räcker ju faktiskt att min sömn balans blir banan av det här.

Dessutom är hösten på gång, höst. Hösttermin årskurs nio. Full med val. Full med problem. Men problem är ju bara nya möjligheter eller? Och det finns alltid en lösning, jag vill inte tro annat än att det alltid finns en lösning. Just nu känns bara sovproblemet omöjligt, dessutom så fryser jag. Med höst kommer frost. Nu räcker inte mitt sommartäcke till något mer. Man kan inte alltid räcka åt allt, fast jag ibland önskar att jag kunde ha den förmågan, att alltid räcka till. Att aldrig behöva säga nej.

Det är dags för att nytt försök. Dags att hitta en lösning.