Jag skulle egentligen sova nu. Men jag kan inte. Det var som att all ilska inom mig bara kom upp till ytan. Jag började tänka på grejer och just nu är jag så J-Ä-V-L-A förbannad! ( cut, cut,cut ) Så nu vet jag inte vad jag ska göra, står liksom i valet och kvalet. Antigen gör jag som jag brukar, trycker och pressar tillbaka ilskan, vilket senare medför att det kan bli lite mycket att jag får ett snabbt och mindre trevligt vansinnesanfall när jag själv, och andra, minst anar det.

Annars kan jag försöka lugna ner mig lite, lägga mig och lyssna på musik. Tänka osv. Då är ju risken dock att jag aldrig somnar utan att jag fundera ihjäl mig ( Aftonbladets löpsedel: 15-årig flicka funderade sig själv till döds, experterna: " det här blir allt vanligare blad ungdomar ).

Tillsist kan jag ju helt enkelt ge utlopp för min ilska här och nu på alla jag känner ett minsta bit irriterad på. Men, så blir det icket. Hatar det egentligen, all drama. Visst kan det var kul, men i alltid så fucking mycket drama, för ingenting. Inse liksom, folk dissar, folk sårar, folk gör misstag, folk bli känslosamma, folk ändrar sig snabbt, osv. face it, life goes on no matter what. Fast, as been told, tillslut rinner det över.

-Inte för att jag blev mycket klokare av det här, nä ska fota tröjorna jag köpt nyss, för att ordna Tinas önskning. Och för att själv ta ett djupt andetag och fokusera på annat.