Japp ut och springa blev de, inte utan att jag är lite småstolt över mig själv. 27.01 tog de då, inte den blekaste hur långt de var men grymt jobbigt! När jag kom hem typ kramp i vaderna, svetten lacka! shiet asså! OCh dessutom varje gång man springer tänker jag typ, när de är som jobbigast, "varför utsätter jag mig för de här?", och ändå, ändå så gör man de en gång till! för efteråt så är de faktiskt värt de :).

Ikväll har jag tänkt att duscha, som om inte de var självklart, fixa till mina jeans och framförallt städa, mitt rum är en stor klädhög just nu, asså hur lyckas men stöka ner ett rum på tre dagar? ja för mig är de oförklarligt!