how can say?

Bytet till publish me gick riktigt bra så nu är jag back again, sådär några timmar senare ;D.

Idag så hade jag två möten med okända personer. Det är alltid så kul att driva med dem. Förbaskat roligt helt enkelt!

Första var när jag, Eve och Sofie satt i smedjan och väntade på bussen. Klart sitter vi och snålar på fikets bord där vi inte får sitta om vi inte köper nå men där man ändå sitter. I bordet brevid oss sitter en farbror på kanske 75-80 år. Klart börjar han prata med oss och klart är han  inte riktigt klar uppe i skallen. Iaf så hann vi säga att vi var 15 allihop och sedan frågar han mig och eve och vi är syskon, jag ba: nä, vi är lika gamla. Han ba: jaha ni är grannar fy fan va vi garva. Och då börja gubben nä ni kan inte svenska. haha så fort vi inte hörde vad han sa ba: ni kan inte svenska eller ni tror inte på mig för att sedan typ visa hans leg, haha och en till grej bara hans glasögon, dem skulle ni sett, en klass för sig!
Allt sluta med att jag och Sofie gick därifrån armkrok i armkrok för vi skulle ju gifta oss imorn, i chicago och nu skulle vi gå och kolla på ringar, hehe nä vi skulle till bussen ;D

Andra mötet var med ett par snorvalpar från eves kvarter. På min att göra lista just nu står de att klå upp dem. För fy fan odrägligare ungjävlar får man fan leta efter! herregud vad svordomar jag lyckas klämma in där. Eve har klagat på att jag svort/svurit, vad de nu heter, hela dagen. Aja när dem träffar mig ska jag fan ge dem en utskällning! och juste jag och soffan skulle gifta oss igen, hand i hand gick vi ;D

njee nu ska jag inte gorma om de här mer, puss på kind!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0