Jag gillar att stressa. Ärligt talat kan jag till och med bli lite deprimerad när jag inte har saker att göra och när det inte är småstressigt. Men just nu är det lite över gränsen.

Det känns som om jag glömmer bort små, men ack så viktiga saker. Det känns som om jag prioriterar fel och gör fel val (nu borde jag t.ex. sitta och skriva en förfärligt tråkig bildanalys). Så därför vill jag bara ge ett tack till mina nära och kära, för att ni står ut med mig när jag egentligen inte förtjänar det.

---

Imorn är det verkligen fulla rullar! jag hade vilja hinna iväg och träna men man kan inte hinna allt. planen ser ut som så:

07.00 Skola för att hinna klart bilden.
08.30 bild, svenska, spanska, musik, no, eng.
15.10 slöjd?
18.30 jobb med Ib-laget!

och vet ni vad som är det största felet i detta. ser ni att vi har musik, ärligt talat måste vara det mest onödiga ämnet och ärligt talat vi har en underlig lärare.